[...] ATT FÖLJA DESSA SPÅR

PROBAND BERTIL OLSSON

ANSEDEL № 2

Antavla


Olof Konrad Olsson

*23/6 1888 +30/3 1970

Födelseort: Huddunge socken, Norr Åmyra, Upplands landskap
Yrke: Hemmansägare, lantbrukare
Far: Olof Ersson
Mor: Karolina Eriksson
Syskon: Anna Mathilda *22/10 1874 (halvsyster), Johan Albert *4/12 1876 (halvbror), Hanna Otilia *21/10 1890, Hilda Maria *20/11 1892, Helfrid Katarina *18/7 1895, Johan Elis *9/4 1901, Gustav Olof Mattias *24/2 1903
Gift med: Frida Elisabeth Palm 26/12 1911, Hanna Andersson
Barn: Stina Elisabeth *12/5 1912, Hans Olof *29/8 1913, Brita Elisabet *24/11 1915, Anna Lisa *5/1 1917, Adolf Lennart 24/9 1918, Konrad Olaus *16/11 1919, Sven Konrad *21/4 1922, Karin Elisabeth *5/11 1923, Margit Elisabet *26/5 1925, Bertil Konrad *19/6 1928, Bengt *11/5 1932

Levnadsbeskrivning

Konrad Olsson var son till hemmansägaren Olof Ersson och Karolina Eriksson (f. Jansson). Han föddes och växte upp i byn Norr Åmyra i Huddunge socken, men när han var 15 år flyttade han med föräldrarna till Blomsterängen i Enåker socken där hans far köpt en gård. Detta var år 1903. Konrad blev kvar på faderns gård och var honom behjälplig med jordbrukets sysslor. Under år 1909 gjorde han sin värnplikt i Boden, detta var samma år som Bodens fästning färdigställdes. Boden hade på sin tid en modern fästning, även om det på kontinenten snart skulle visa sig att krigen mer utvecklade sig till ett skyttegravskrig med fasta fronter. Fästningen var Sveriges försvar mot Ryssland som på denna tid sågs som det stora hotet. Ryssland var ju mycket närmare än idag, man härskade ännu så länge över hela Finland som var en lydstat under den Ryska kejserliga kronan. Även om det var långt till Boden så fanns det vid den tiden en järnvägsstation bara någon kilometer från Blomsterängen i byn Råsbo. Därifrån gick det att åka tåg till Gysinge och sedan fortsätta resan norrut.

När Konrad år 1911 gifte sig med Elisabeth (Lisa) Palm kom han till Rödmossa gård, en större jord- och skogsbruksfastighet, som hans svärfar Adolf Johansson Palm haft i sin ägo sedan 1905. Konrad och Lisa fick nio barn; dottern Brita Elisabet f. 1915 dog i november 1924. Sonen Konrad Olaus dog 1920, knappt ett år gammal.

Redan år 1925 gick Konrads unga maka bort, Lisa blev blott 34 år, och han blev ensam med sju minderåriga barn. Dödsfallet uppmärksammades i Sala Posten (publicerad fredagen den 3 juli 1925):

Dödsfall

I går avled i sitt hem i Rödmossa fru Lisa Olsson, maka till lantbrukaren Konrad Olsson. Dödsorsaken var urinförgiftning. Fru Olsson har legat som i dvala under sjukdomstiden, omkring två veckor, och inte kunnat meddela sig med sin omgivning. Förutom make och fader efterlämnar den döde sju barn, en del minderåriga.

Fru Olsson efterlämnade minnet av en god maka och husmoder. För de närmaste, i synnerhet maken, kännes hennes bortgång smärtsam. Hustru Olsson var enda dottern till f. lantbrukaren Adolf Palm och hans för några år sedan genom döden bortgångna hustru.

Bland grannarna har dödsfallet väckt djup förstämning.

Efter Lisas död kom Hanna Andersson till Rödmossa för att hjälpa Konrad. Hon var dotter till gårdsägaren Anders Andersson och Johanna Nilsdotter i Grinda, Enåker. Hon tog sig an barnen som bodde kvar på gården. Hanna hade inte själv några barn, men hon hade fem småsyskon och visste antagligen en del om hur barnuppfostran gick till. Konrad och Hanna fattade tyckte för varnadra och år 1928 blev det bröllop. Samma år föddes deras första gemensamma barn, sonen Bertil. Detta var också året han köpte gården från sin före detta svärfar och blev sin egen. Adolf Palm flyttade till Örebro, han fick sitt flyttningsbevis den 23 april 1928. Konrad och Hanna fick ytterligare ett barn i sitt äktenskap, sonen Bengt som föddes 1932.

Under 30-talet arbetade sönerna Olle, Lennart och Sven å gården. Man hade också två drängar och två pigor. Hustrun Hanna hade som husmor mycket att stå i, vid en normal middag skulle 10-12 vuxna personer samt flera barn mätta sina magar.

Gårdens äldre historia

Bebyggelsen i byn Rödmossa var innan laga skiftet samland på den plats där "Palmens gård" är belägen. Den första ägare som med säkerhet kunnat kopplas till gården är Olof Bengtsson (död 1714). Därefter tog dottern Marith Olsdotter med mågen Anders Johansson över. Deras son Johan Andersson fick med hustrun Brita Olofsdotter dottern Brita Jansdotter. De fick i sin tur sonen Pehr Jansson (f. 1761 d. 1824) som med sin hustru Cajsa Jansdotter fick sonen kyrkvärd Jan Pehrsson (f. 1788 d. 1861). Jan Pehrsson var far till nämndemannen Erik Jansson (f. 1816) som gifte sig med Maria Larsson, dotter till riksdagsmannen Lars Jansson.

På en karta över gästgivargårdar i Västmanland från år 1755 finns Rödmossa med. Hur länge det funnits en gästgivaregård i byn är oklart. Det är troligt att byn sammarbetade om gästgiveriet och det är möjligen så att det inte fanns en särskild byggnad för ändamålet utan att man turades om att inhysa gäster och ordna skjutsar. Rödmossa höll bara gästgivargivere vintertid. Från Rödmossa kunde man bli skjutsad till Åsbo i Nora socken eller Sala stad.

Gårdens nyare historia

Laga skiftet genomfördes under 1850-talet och det skedde inte utan dramatik. Mitt under pågående förrättning, den 24 oktober 1854, uppstod en brand som ödelade stora delar av byn. I skiftesprotokollet beskrivs branden på följande vis.

Sedan under öfverläggning om skiftesläggningen tiden mot aftonen vore längre framskriden och eld utbrutit i Jan och Anders And:söners gemensamt ägande åbyggnader som längre mot midnatten härjade och ödelade såväl de nämndes alla boningshus som Olof Erssons, Zakris Larssons alla åbyggnader och Erik Larssons mangårdsbyggnad, kunde protokollet för dagen icke justeras [...]
.

Branden skonade emellertid nämndemannen Erik Janssons byggnader. Erik Jansson ägde vid tiden för skiftet den fastighet som sedemera blev "Palmens". Efter branden krävde Erik Jansson att han skulle tillskiftas all tomtmark söder om "Qvarnbäcken" för "beredande af större utrymme för sig och de öfrige å de nya skiftena". Detta mötte dock protester från de andra inblandade parterna som ansåg att "sämre jord dem därigenom skulle tillkomma och de utflyttade lida brist på vatten och erhålla obeqvämlighet för åtkomsten av ängsmarken". Erik Jansson fick sin vilja igenom och den 26 april 1859 kunde skifteshandlingarna undertecknas.

Efter Erik Janssons död tog hans dotter Anna Maria Ersdotter med måg Lars Mattsson från Huddunge över gården. Därefter såldes gården två gånger innan den kom i Adolf Johansson Palms ägo 1905.

Konrad köpte gården av sin svärfar 1928. I någon mening kom därmed gården tillbaka till den släkt som ägde den under 1600- och tidiga 1700-talet. Konrads farmors farfars morfars morfar var ovan nämnde Olof Bengtsson. Konrad var en aktiv ägare och utvecklade gården som mot slutet av 1930-talet var socknens största gård sett till antal hektar mark. Totala arealen var vid den tiden 316 hektar, varav 62 ha åker och 254 ha skog. Jordarten är huvudsakligen styv lerjord och lermylla. Skogsbeståndet bestod av både barr- och lövskog. Konrad ägde också Åkra gård, en granngård till Rödmossa, med en areal om totalt 6 hektar, därav 3 åker och 3 skog.

Mangårdsbyggnaden utgjorde ett stort trähus som byggdes år 1876 under bruksägaren och nämndemannen Erik Janssons tid som ägare av hemmanet. Totalt hade det nya boningshuset tretton rum och kök och en boyta på cirka 500 kvadratmeter. Dock fanns inga moderniteter i huset. Slasktrapp med kallvattenkran var det som bjöds, vatten värmdes på spisen och behoven sköttes på utedasset som var försett med fyra fjölar. De flesta rum hade kakelugn. Hela byggnaden revs år 1956 och istället uppfördes en mindre tegelbyggnad i två våningar. I den gamla mangårdsbyggnaden fanns en spishäll med Erik Janssons och Maria Larsdotters namn.

På gården fanns också ett knuttimrat hus i två våningar som inhyste tjänstefolk och byskola. Denna byggnad revs någon gång på 1930-talet. Magasin, logar och stall byggdes om 1938. Ladugården var befintlig från 1860, denna revs hundra år senare då mjölkproduktionen upphörde på gården. Under 1900-talets första decennier fanns det en ångsåg på gården.

Vid sidan av plikterna

Konrad var utöver sitt arbete på gården aktiv som kommunalpolitiker och inom en hel rad skogs- och jordbruksorganisationer. I kommunalnämnden och fullmäktige hade han i en lång följd av år en förtroendeplats. Han var känd för att vara rakryggad i alla situationer, säga sin mening och också kunna stå för sina åsikter.

Inför Konrads 60-årsdag rapporterades det i Sala Allehanda att:

60 år fyller på onsdag hemmansägare Konrad Olsson, Rödmossa. Jubilaren är född i Huddunge, men inflyttade med sina föräldrar i unga år till Enåker. Hr Olsson har gjort sig känd som en intresserad och dugande jordbrukare, och den gård han innehar har han arbetat upp till ett förstaklassigt jordbruk.

Inom det kommunala livet har han flitigt tagit del och tillhör bl.a. kommunalfullmäktige och pensionsnämnden. Har tidigare tillhört taxeringsnämnden och folkskolestyrelsen. Även inom jordbrukarnas föreningsrörelser har han livligt tagit del. Jubilaren är en godhjärtad och hjälpsam person som har många vänner.

Tio år tidigare, vid Konrads 50-årsdag kom hela 170 personer till kalaset som hölls på gården i Rödmossa. I en hel vecka arbetade en kocka och tre hjälpredor med alla förberedelser. Bland annat slaktades en hel oxe och två grisar för att mätta alla hungriga gäster. Det bjöds på en trerätters middag med kokt pepparotsgädda till förrätt, kött till huvudrätt och hemgjort glass till efterrätt. Öl köptes från Sala ångbryggeri i tioliterskrus, läskedryckerna kom från Runhällens bryggeri.

För att få ihop tillräckligt med brännvin till kalaset delade de andra bönderna i byn med sig av sina ransoner. Konrads månatliga ranson var tre liter. Ransoneringen var i regel tre liter per månad för större företagare och storbönder, arbetare och lägre tjänstemän hade mellan en till två liter per månad. Spriten på den tiden var billig, problemet var ransoneringen. Speciellt vid en större bjudning eller då en högtid skulle firas.

Salaposten (ons. 29/6 1938) rapporterade om kalaset:

Hyllad 50-åring
På sin 50-årsdag midsommarafton blev hemmansägare Konrad Ohlsson hjärtligt hyllad av släkt, grannar och vänner. Tidigt på morgonen väcktes jubilaren av salut. Sedan följde uppvaktningarna slag i slag. På kvällen voro ett stort antal gäster inbjudna till jubilarens hem på supé. Tal hölls av bl.a. komminister Gösta Lovén.

En stor fest hade hållits i Rödmossa 18 år tidigare. Föremålet för hyllningarna var emellertid vid detta tillfälle Adolf Palm, Konrads svärfar i första giftet och dåvarande hemmansägaren. I Salaposten (ons. 7/7 1920) stod att läsa:

60 år fyllde i lördags kyrkvärden m.m. Adolf Palm, Rödmossa, Enåker. Uppvaktningarna började redan tidigt på morgonen och på eftermiddagen samlades ca 150 personer i jubilarens hem, där hyllningar av olika slag ägnades 60-åringen. Från anhöriga överlämnades en praktbibel jämte käpp med silverkrycka och från vänner inom socknen ett guldur med kedja samt kaffeservis av silver. På kvällen bjödos de uppvkatande på en splendid supé.

Det var emellertid inte alltid fest och glada tillställningar som samlade släkt och vänner. Sommaren innan Konrads femtioårskalas var det begravning av sonen Lennart som knappt 19 år gammal dog till följd av en blindtarmsinfektion.

Arbetet på gården

Under 30-talet hade en traktor införskaffas för att effektivisera bruket av jorden. Denna traktor drevs av fotogen och var bestyckad med järnhjul med decimeterlånga taggar för att få fäste i leran. Detta fungerade inte särskilt bra eftersom lera oftast fastnade mellan taggarna och effekten försvann helt. Traktorn var inte heller vidare stark, men man hade ändå mycket användning av den, ty innan hade bara använt hästar och mänsklig muskelkraft.

På 40-talet ökade djurbeståndet på gården en aning. Nu fanns här runt 30 mjölkkor, 15-talet kvigor och kalvar, ett par tjurar, 4-6 hästar, 40-50 höns och 10-12 svin. Den första traktorn med gummihjul, en Chalmers U Allis. Fortfarande hade man ingen skördetröska utan använde sig av en s.k. självbindare. Vid sidan av jord- och skogsbruk kolade man i kolmilor för att producera träkol. Detta pågick ända in på 50-talet.

Efterkrigstiden innebar en ständig modernisering av jordbruket, både var det gäller maskiner och odlingsmetoder i form av konstgödsel och diverse besprutningsmedel. I Rödmossa togs gården i mitten av 1950-talet över av Konrads söner Sven och Bengt. Konrad deltog emellertid alltjämt i det dagliga arbetet, vilket framhålls i den notis som publicerades i Salaposten den 23 juni 1958 med anledning av hans 70-årsdag. Ålderdomen hindrade inte hans deltagande i arbetet förrän under de allra sista åren av hans liv.

Några år tidigare, den 3 januari 1954 drabbades Rödmossa gård hårt av den kraftiga storm som drog in över Uppland och sydöstra norrland med omfattande trädfällning som följd. Skogshuggare från bland annat Finland kom till området för att arbeta med tillvaratagandet av virket, så också till Rödmossa.

Konrad avled den 30 mars 1970. I hans dödsruna publicerad i Sala Allehanda sammanfattas hans liv på följande sätt:

På måndagen avled f. lantbrukaren Konrad Olsson, Rödmossa, Enåker, i en ålder av 81 år. Han var född i Norr Åmyra i Huddunge, men redan i unga år blev han Enåkers-bo, då föräldrarna inköpte en gård i Blomsterängen. 1911 kom han till Rödmossa och blev den drivande kraften på svärföräldrarnas gård, som han 1928 övertog. Genom en omfattande odlings- och dikningsföretag utvecklade han sin gård till en av Enåkers större skogs- och jordbruksfastigheter. Han drev jordbruket till för drygt 15 år sedan, då han överlät gården på två söner. Han deltog ändå i arbetet på gården till för endast något år sedan.

Konrad Olssons tid och kraft togs också i anspråk för det allmänna. När Enåker var självständig kommun tillhörde han under många år kommunalfullmäktige och kommunalnämnden. Han var då också ledamot i skolstyrelsen. I Runhällen el. distributionsförening kom han med i styrelsen 1926 och detta uppdrag innehade han sedan under en lång följd av år. Inom jordbrukets föreningsrörelse tog han också aktiv del. Bl. a. var han under många år verksam inom RLF, skogsägareföreningen m.fl. Närmast sörjande är make, barn, barnbarn och barnbarns barn.

Efter Konrads död tog sönerna Sven och Bengt över driften av gården, som än i dag är i släktens ägo. Rödmossa ägs idag av två barnbarn från Konrads första äktenskap med Elisabeth Palm.

Barnens öden



Skriftliga källor: Enåker församlingsbok Alla:1 sid. 17, Enåker församlingsbok Alla:1 sid. 307, Gods och gårdar - Västmanlands län, Sala Allehanda, Salaposten
Muntliga källor: Uppgifter från Bertil Olsson
Övriga källor: Folkräkningen 1890 via arkion.se, skifteshandlingar från lantmäteriet

Innehållet uppdaterades: 2009-12-06