[...] ATT FÖLJA DESSA SPÅR

PROBAND BERTIL OLSSON

ANSEDEL № 6

Antavla


Anders Gustaf Andersson "Persbo-Ander"

*31/10 1859 +12/7 1936

Födelseort: Enåker socken, Luften, Upplands landskap
Yrke: Byggnadsnickare, Finsnickare, Slaktare, Torpare
Far: Anders Andersson
Mor: Anna Mattsdotter
Syskon: Jan Eric *22/10 1863
Gift med: Johanna Nilsdotter den 20/8 1882
Barn: Hulda Maria *26/10 1882, Anna Augusta *28/12 1883, Johan Nickolaus *19/2 1886, Anders Gustav *6/12 1887, Hanna Elisabeth *4/6 1889, Sven Ture *27/4 1891, Julia Eugenia *15/12 1892, Agnes Ottilia *17/12 1894, Erik Oskar *25/11 1895, Ernst Knut *3/9 1897, Elsa *1889, Ingrid Katarina *13/3 1901

Uppväxt i Luften

Fadern var torparen Anders Andersson och modern hette Anna Mattsdotter. Anders var deras äldsta son. Vid Anders födsel bodde de på torpet Luften som låg på Ingbo gårds ägor. Anders växte upp på gården och hjälpte sin far med sysslorna i hemmet och med jordbruket tills han var sjutton år. Detta var år 1876, då flyttade han från torpet för att arbete som dräng.

Arbetsliv

Sitt första arbete som dräng fick han 1876 hos bonden och kyrkovärden Erik Andersson i Enåkersby. Där blev han kvar i tre år. På gården tjänstgjorde förutom Anders ytterligare tre drängar. Husbonden Eriks familj bestod av hans hustru Stina Jansdotter och deras barn, två söner och två döttrar. Dessutom bodde Eriks nästan 90 år gamla svärfar och f.d. nämndemannen Johan Erson på gården.

Anders flyttade återigen hem till föräldrarna på torpet år 1877. Där blev han kvar till den 24 november år 1879 då han återigen lämnade hemmet för att söka arbete.

Anders arbetade en tid som dräng på Rödmossa gård, samma gård som hans dotters man så småningom kom att ta över. Gården ägdes vid denna tid av sågverksägaren och nämndemannen Erik Jansson. Anders vistelse i Rödmossa varade ett år, han bodde där mellan den 25 november 1879 och 17 november 1880.

Nästa värv var som dräng på bonden Anders Erikssons gård i Ingbo. Bonden Anders Eriksson hade flyttat till Enåker från Huddunge. Hans hustru hette Johanna Maria Andersdotter och var född i Enåker. På gården arbetade också en piga vid namn Johanna Nilsdotter. Det är denna Johanna som Anders äktar några år senare. Det är inte orimligt att gissa att det var under tiden hos Anders Eriksson som de båda fattade tycke för varandra.

Giftermål och det första egna hemmet

Anders flyttade därefter hem till sina föräldrar för en kort tid. Anders och Johanna äktar varandra. Bröllopet hölls den tjugonde augusti år 1882. De nygifta flyttade till Huddunge där de bodde en kort tid. Deras två första barn, Hulda Maria och Anna Augusta, föddes under tiden i Huddunge. Enligt uppgift skall de ha bott i Kvarnstugan i Röjebo.

Den femte november år 1884 flyttade de tillbaka till Enåker socken. De bodde i Johannas fars torp i Persbo. Ett år senare dog Johannas far och torpet togs då över av Anders och Johanna. Där bodde de fram till år 1907 då de byggde sig ett nytt hus i Grinda. På gården i Grinda fanns en snickarbod där Anders kunde utöva en av sina många sysslor, möbelsnickeri.

Förutom att sköta bruket av torpet och tillverka möbler hjälpte han till lite här och var, Anders var händig och behärskade bland annat snickeri och mureri. Enligt uppgift lär han verkat som byggmästare. Uppgift finns också om att han arbetat som slaktare.

Enligt folkräkningen från 1890 fanns också på gården en dräng vid namn Erik Arvid Lundin f. 1858.

Texter publicerade i Sala Allehanda (SA)

Följande text fanns att läsa i SA år 1929 då Anders fyllde 70 år.

Paret härovan ha följts åt livet igenom, varför de icke böra åtskiljas i detta sammanhang, då det i stort sett gäller endast den ena. Grinda-far 70 år instundande torsdag och begår högtidsdagen med samma glada humör och livstillförsikt som alltid varit utmärkande för honom. Grinda-far är född i Luften, vilket ju låter ganska konstigt om man icke visste att torpet, som blev hans första boplats hade det namnet. Sedan han trampat ut barnskorna däruppe i Luften fick han luft under vingarna, men flög inte utom socknen. Troligen hade han redan som pojke varit mångsysslare mer än vanligt, vilken vana också varit en av anledningarna till att han under årens lopp prövat både det ena och det andra, aldrig lämnade något oförsökt. Jordarbetare, murare, byggnadssnickare.

Denna text är också från ungefär samma tid.

Kärnfolk

Far och mor i Grinda, som presenteras här ovan; höra till veteranerna i bygden. Det är icke bara antalet levnadsår, omkring 70, som gör att de kunna räknas dit. Vanligtvis hinner man uträtta en del tills man uppnår så respektabel ålder och vad man hinner med beror ju på förmåga och intresse att utföra något, stort eller smått, olika efter det pund man fått att förvalta. Grinda-far hör till de företagsamma, varför han hunnit med både det ena och det andra. Moran är en kärnkvinna som uträttat ett gott arbete på hemmets gebit. Hennes goda humör har varit till god hjälp mot vardagens bekymmer. Hon härstammar från den i Enåker tämligen representativa Måns-släkten. Grinda-far var under många år en av Mossboda-folket under Ingbergs tid, då han innehade torpet Persbo. Då han varit en hänter karl, som tagit sig för litet av varje, blev arbetet vid gården varjehanda och var det något extra som skulle göras, till vilket man icke ville tillkalla hantverkare, skickades bud på Persbo-Ander. Ibland var det att hålla i mursleven, en annan gång gällde det att bygga eller snickra till någonting. Om man kommer till Grinda, där Andersson byggde sig till i börja av 1900-talet, får man samma intryck. Nu njuter man ålderns ptium, men verksamhetsivern sitter i, det syns bl.a. av linbråken och bikuporna med sina surrande innevånare.

I hemmet har fötts och fostrats 12 barn av vilka 10 äro i livet, och de gamla kunna se barnbarn omkring sig förvissade om släktens bestånd. Det har varit strävsamt ibland men det goda humöret har vidmakthållits och varit till hjälp i vardagens tunga. Kommer man hem till Grinda blir det en intressant pratstund om de gamla minnena från bygden, om fiske, som Grinda-far alltid varit intresserad utav. Nu har åldern tagit ut sin rätt och Andersson klagar över reumatismen. Moran har till synes sluppit lindrigare undan. Men emot ålderns krämpor hjälper också det glada humöret. Någon rådlöshet känner man inte till och företagsamheten sitter som sagt ännu i. Alltid är det någonting att syssla med alltemellanåt man njuter ålderns ro. De kära bina kräva sin omskötsel, särskilt vid svärmningen, då det gäller att passa dem väldigt noga, så att de icke ge sig iväg sin kos.

Samtidigt presentera vi de gamla i Grinda vår vördnad och honnör för deras livsverk och en önskan om att ålderns dagar måtte bli varma och solljusa.

Barnens öden


Källa: Enåker födelsebok C : 3 1804-1861, Enåker husförhörslängd 1856-60 A I 13 sid. 185, Enåker husförhörslängd 1861-65 A I 14 sid. 124, Enåker husförhörslängd 1866-70 A I 15 sid. 132, Enåker husförhörslängd 1871-76 A I 16 sid. 40, Enåker husförhörslängd 1871-76 A I 16 sid. 114, Enåker husförhörslängd 1876-80 A I 17 sid. 41, Enåker husförhörslängd 1876-80 A I 17 sid. 113, Enåker husförhörslängd 1876-80 A I 17 sid. 192, Enåker husförhörslängd 1876-80 A I 17 sid. 96, Enåker husförhörslängd 1881-90 A I 18 sid. 148, Enåker husförhörslängd 1881-90 A I 18 sid. 101, Folkräkningen 1890 via arkion.se, Bertil Olsson, Sala Allehanda, Enåker (Födde) 1804-61 C 3, Margit (Anders barnbarn)

Innehållet uppdaterades: 2002-06-24