[...] ATT FÖLJA DESSA SPÅR

PROBAND ÅKE LINDHOLM

ANSEDEL № 2

Antavla


Einar Filip Lindholm

f. 7/8 1899 d. 12/8 1962

Födelseort: Västerlövsta socken, Heby, Upplands landskap
Yrke: Skomakare
Far: Johan Oskar Lindholm
Mor: Johanna Matilda Johansson
Syskon: Johan Artur *28/8 1891, Oskar Henning *19/5 1895,
Gift med: Greta Sofia Svedérus 28/6 1924, senare med Anna
Barn: Oskar Arne *9/8 1924, Einar Åke *9/5 1929

Levnadsbeskrivning

Son till verkmästaren och smeden Johan Oskar Lindholm och Johanna Matilda Johansson. Under sin ungdom bodde Filip i Heby där han redan som 14-åring började arbeta som skomakare. Av okänd anledning gjorde inte Filip värnplikt.

Vid 23 års ålder, den 10 november år 1922, flyttade Filip från Heby till Enköping. Den första tiden i Enköping bodde han i kvarteret Tranan (10/11 1922 till 5/3 1923), i samma kvarter som hans blivande hustru Greta Sofia Svederus hade sitt uppehälle. Filip arbetade också i Enköping som skomakare.

Från kvarteret Tranan flyttade Filip den 5 mars 1923, den nya adressen blev Nybrogatan 42. Dit flyttade också hans hustru Greta Sofia Svederus efter giftermålet i slutet av juni år 1924. Deras första son, Oskar Arne, föddes bara några månader därefter. Senare samma år flyttade familjen från kvarteret Tranan till kvarteret Fasanen där de stannade till år 1926. Vid nästa flytt bar det av till Södra området där de bodde fram till 1927 då familjen åter flyttade tillbaka till Kvarteret Fasanen.

Torsdagen den 9 maj år 1929 föddes deras andra son som kom att döpas till Einar Åke. Till följd av komplikationer i samband med Åkes födsel avled Greta Sofia på Uppsala sjukhus samma dag som Åke kom till världen.

I Enköpingsposten måndagen den 13 maj år 1929 kunde man läsa:

Min innerligt älskade maka och vår moder Margareta Sofia Lindholm född Svederus avled i tron på sin Frälsare helt hastigt å Akad. sjukhuset i Uppsala torsdagen den 9 maj 1929 i sitt 29de levnadsår, djupt sörjd och saknad av mig, barn, syskon, övrig släkt och många vänner. Enköping den 11 maj 1929. Filip Lindholm, Arne, Lillebror. Hur vi än må sörja våra kära, Jesus, ändå dig de äro nära. Snart för den röst Griften sig upplåten Och vid ditt bröst samlas barnen åter. Jordfästning äger rum annandag pingst kl. halv 2 e. m. å Enköpings kyrkogård.

Filip blev ensam med sina två små söner. För att klara av uppfostran och samtidigt sköta sitt arbete tog Filip hjälp av ett hembiträde. Damen som kommer till undsättning hette Brita Persson och var bördig från Kall i Jämtland.

Omkring 1944 blev Filip sin egen då han övertog skomakeriverksamheten från sin arbetsgivare Hj. Eklund. Mellan 1946 och 1948 var Filip ordförande för Enköpings skomakarmästarförbund och mellan 1958 och 1960 förbundets sekreterare.

Enköpingsposten torsdagen den 27 juli 1950:

Skomakare, bliv vid din läst! säger det gamla ordstävet. En av dem, som inte gjort annat än suttit vid lästen och förblivit vid den, är skomakaremästare E. F. Lindholm i Enköping. Och han har inte ångrat sin trohet mot yrket, vilken förutom yrkesskickligheten givit honom tillfredställelsen att "arbeta på folks undergång" men på ett positivt sätt. Det är bara två saker, som han inte är alldeles nöjd med, och det är dels trångboddheten i verkstan´och dels att kunderna gärna nöter skorna för hårt, vilket lär vara en skötesynd för enköpingsborna.

Därmed har mäster Lindholm inte klagat på kunderna. Han tycker tvärtom att det är trevliga och rejäla människor över lag han har på "andra sidan disken" i sin verkstad, men han vill gärna säga det där om slitningen - för kundernas eget bästa. Den där hårda slitningen gör nämligen att skorna blir svårare att laga, men det ordnar sig ju alltid. Det värsta är att skodonen förlorar passformen. Och skor som inte sitter bra, ja, det vet var och en att det är inte det roligaste i världen.

Medan mäster Lindholm suttit "vid lästen", har han haft tillfälle att göra en hel del psykologiska studier, och när han "pumpas" på detta område kan han berätta saker och ting som i hastigheten förefaller en lyssnare som paradoxer. Hit kanske man kan hänföra det förhållandet, att samtidigt som folk har väldigt brått med att få tillbaka skorna i lagat skick - helst samma dag, om det bara gick för sig - så finns det gott om skor i hr Lindholms stora skåp, vilka stått och väntat där på sin ägare sedan långt före den tid då han för omkring sex år sedan övertog rörelsen efter sin tidigare arbetsgivare, numera framlidne skomakarmästare Hj. Eklund. - Men det ska bli annat av efter den 1 jan. nästa år, myser han, ty då kommer det en lag om avhämtning av skor. Enligt den där nya lagen får mäster sälja de skor, som dess ägare av allt att döma "hoppat ur" för alltid.

Det där med brådskan att få skorna tillbaka så fort som möjligt hänger samman med den allmänna hetsen. Allting ska gå så fort. Och ett visst samband med denna företeelse har väl också det att man sliter skorna för hårt: ingen har tid att tänka på en sådan sak, inte förrän hålet är där och småstenarna kryper in och killar i främre fotvalvet.

Men brådskan utesluter inte att kunderna är fogliga. De tjatar inte - kanske bara i något undantagsfall, som bekräftar regeln att de är bra, säger hr Lindholm och poängterar på nytt det goda samarbetet med kundkretsen.

Yrket har i alla fall flera glädjeämnen nu än när Lindholm började som 14-åring i Heby. Skillnad i flera avseenden har det blivit även på den tid, som ligger emellan nuet och då han kom till Enköping för 30 år sedan. Nu är arbetet jämnare fördelat över hela året, även om det uppstår vissa toppar under vår och höst, då skomakarna inte får vara rädda för en kanske ganska väl tilltagen övertid, åtminstone ryckvis. Jämnheten hos arbetstillgången är en följd av den högre levnadsstandarden på senare år: folk har bättre råd att låta se om skorna än tidigare, då de till följd av mindre inkomst ofta försökte sig på att laga skorna själva.

Utan arbete kan en skomakare aldrig bli - skosulor är inga evighetsföreteelser, även om lädret nu åter är av god kvalitet (under kristiden blev både skomakare och kunder ledsna, när lädret inte hade någon livslängd). Det gäller att vara snabb i fingrarna, och det räcker inte ens med det. Därför har även skomakaren, liksom de flesta andra hantverkare, måst skaffa allt fler hjälpmaskiner, vilkas antal för en modern verkstad går upp till omkring tio.

En av svårigheterna inom skomakaryrket är att få arbetskraft. Det finns snart inga utlärda att få, och rekryteringen är det också dåligt beställt med. Ganska betecknande är det förhållande, att när Lindholm j:r för tre år sedan gjorde sina lärospån, var han den ende skomakarlärlingen i hela Upplands distrikt. - Man får väl hoppas, att intresset för de gamla hantverksyrkena i allmänhet - och skomakaryrket i synnerhet - blir större, säger hr Lindholm och slår sig ned på pallen igen och fortsätter att ge ett par trasiga skor nya sulor och klackar och laga en och annan "uppsluppen" söm.

Det är nog skönt så länge det finns skomakare...

Hay.

Skomakeriet drev Filip vidare under resten av sitt liv. Filip dog av hjärtinfarkt under en semesterresa i Halmstad söndagen den 12 augusti 1962. Vid Filips död tog sonen sonen Åke (min morfar) över verksamheten och drev den vidare i omkring ett år då den försåldes. Sonen startade istället en taxiverksamhet i början av år 1964.

Minnesskrift över Filip Lindholm publicerad i Svensk Skotidning 1 sept. 1962:

En av våra medlemmar i Enköpings SMF, Filip Lindholm, avled söndagen den 12 augusti, nyss fyllda 63 år.

Det var under en sällskapsresa som Lindholm under hemfärden drabbades av en hjärtpropp och blev intagen på Halmstads lasarett där han blev liggande några veckor tills en ny propp ändade hans liv.

Det blev nästen en chock för oss inom föreningen som kände Lindholm att ågot så snart skulle hända honom - mänskligt att döma hade Lindholm många år kvar att leva så vital och så ungdomlig till sin läggning som han var.

Lindholm visade under sin levnad stort intresse för vår förening och var dess ordförande 1946-1948 och dess sekreterare 1958-1960. Den bortgångne var många gånger ombud vid vår distriktsförenings möten och sågs ofta som intresserad deltagare på förbundskongresserna.

Filip Lindholms stora hobby förutom fiske var resor och han har sett de flesta länderna i Europa.

Till sin läggning var Lindholm en dynamisk natur som hade lätt att fatta humör och i stridens hetta, kanske han sköt över målet ibland, men han var även den goda och glada sällskapsmänniskan, givmild, hjälpsam och förstående och som sådan skall vi minnas vår gode Filip.

Enköpings SMF framför sitt tack för vad Du gjort under Din levnad till föreningens fromma.

Filip Lindholm jordfästes under högtidliga former på nya kyrkogården i Enköping lördagen den 18 augusti. Jordfästningen förrättades av kyrkoherde Gustaf Lindblad och vid gravsättningen uppvaktade förutom andra Enköpings SMF med en krans och erinrade om den hädangångnes gärning.

A. S-m."


Källa: Enköping AIIA:20 s. 844, Enköping AIIA:20 s. 880, Enköping AIIA:20 s. 513, Enköping AIIA:25 s. 850, Enköping AIIA:25 s. 1099, Enköping AIIA:25 s. 876

Innehållet uppdaterades: 2006-11-30